saraselin

You and I both, we come from different worlds
I’m a small town kid and you’re an uptown girl
We’ve both been hurt, we got a few scars
But it don’t matter now, we’re staring at the stars

When it comes to my heart you gotta catch and fall
Deep down in my soul I know that I would die
If I didn’t have you how could I ever fly?
100 miles beyond the sky

 

 

Tävling idag = nervös.. REDAN!!

Det är två år sedan jag tävlade hemma.. Det känns.

Ja men det är väl så när det är hemmatävling. Prestationsångesten trycker på. Och Ultra och jag har bara bråkat den senaste veckan. Ena stunden vill hon inte gå frammåt, sen så vägrar hon göra annat än springa. Hon blir rädd för saker konstant och går på tårna. Undra just om hon känner av all stress från mig? Mest troligt så är det så. Så nu ska jag lyssna på lite lugn musik, andas och chilla lite i huvudet. Sen när jag går banan så är det bara att tagga till. Och rida ordentligt, hela tiden, varje steg, varje hinder, varje landning. Rätt svängar, rätt antal galoppsprång, lätt längd. Och ha hästen mellan hand och skänkel, så att hon inte kan hitta på annat, eller titta på annat. Dessa nerver.. att jag ens fortsätter med att tävla. Efter dessa år och jag har fortfarande inte den kontrollen jag behöver för att stänga av. Kanske måste börja med yoga.. Skulle nog funka.. Ikväll när jag kommer hem har jag då gjort mig förtjänt av en öl, det ska jag se till.. Och går det riktigt bra, då har hästen gjort sig förtjänt av ett nytt pannband..

 

Vissa saker här i livet kan jag nöja mig med. Och faktiskt känna mig riktigt nöjd. Medans andra saker bara måste vara perfekta.. Det är något fel på mig!