I can't be what you want me to be..

Livet som hästägare + hästskötare går bra.. det är tur att jag har mina underbara skötare på Ultra! Annars hade det nog varit lite jobbigt. Och kylan gör det inte lättare heller.. Men men, här ska inte gnällas!
Har hoppat för Anna-Clara i helgen. Lördagen gick riktigt bra och galoppen bara flöt på. Men tyvärr så blir jag lite ofokuserad dag 2 om det gått bra dagen innan. Och det var precis det som hände, dessutom var vi båda lite trötta. Jag kände att jag inte riktigt fick fram henne i galoppen och att jag inte heller orkade driva henne lika mkt. Igår hade vi mycket flyttningar och vidgade vägarna mot hindrerna i svängarna. Och tanten tycker att det är lite jobbigt när hon måste kliva in med bakbenen under sig ordentligt. Så idag hade hon säkert lite träningsvärk eller så. Men sista rundan när vi fick ta om trippeln, kombinationen och ett räcke så flög hon fram och tog för sig. Vilket såklart kändes jätte bra, vi har det inom oss trots allt. Med lite tro så ska det nog gå hela vägen.
Då är det 2 veckor kvar till Luleåtävlingarna och jag är taggad! Det är nog tant också egentligen. Men hon känns så mycket lugnare nu, som mer i harmoni med livet. Hon skyggar inte längre efter hinder, hon lyssnar oftast på mig i ökningar men även samlingar och minskningar. Fast då och då så lättar hon i fattningarna när hon är taggad och sen flyger hon iväg. Lite kul måste vi ju också få ha.
 
Nå nu ska jag lägga in glassen i frysen och sova lite.. jobb imorgon och mycket ska in i huvudet. De två överarbetade hjärncellerna lär bli överhettade och krocka med varandra.