saraselin

 

 

Ibland känns allt lite halv drygt! Men ja, det är väl så livet är. Ibland iallafall.

Nu är jag inne i en preiod igen när det snurrar rätt mycket i huvudet. De få hjärnceller som finns får jobba på högvarv hela tiden. Det som mest cirkulerar är människor, på vilket sätt vi träffar dom och alla relationer vi binder med varandra. Hur lätt det ibland är och hur omöjligt det även kan vara. Jag är egentligen en rätt social människa, men bland nya okända människor så känner jag mig obekväm. Det är en sak jag försöker träna bort, så gott det nu går. Men att utsätta mig för nya saker, nya människor och nya rutiner. På så sätt utmanar jag mig till att våga söka nya kontakter. För det är alltid bra.

För nån månad sen hörde jag en kvinna på radio med en rätt intressant syn på uppbrott och nya möten. Hon menad att vi träffar någon för att sedan lära oss något av den människan. Och när vi sedan skiljs åt, så fanns det inte något mer att lära. Min första tanke var att det nästan är lite för enkelt, lite flyktigt och lite smått oseriöst. Men efter ett tag och många snurrar i huvudet så ändrade jag mig. Jag tror nog att det delvis kan vara så. För vi förändras konstant och lär oss nya saker hela tiden. Gör vi inte det i samband med att vi träffar någon ny människa? Eller lär inte någon av de vi har runt oss, oss något hela tiden?

 

Jag känner mig för övrigt lite less på att försöka vara någon som andra vill att jag ska vara. Nu vill jag vara den jag är! Efter att ha levt i ett rätt tråkigt förhållande, rätt inmurat på nå sätt så vill jag lära mig om vem jag är och ta reda på vad jag vill. Jag vill bli mer spontan och släppa lite på mina enorma kontrollbehov som poppar upp ibland. Jag vill vara mig, fullt ut.

 

Och jag vill fasen att jag ska bli bättre på att koncentrera mig! Gahh så irriterad jag blir när jag tappar allt helt plötsligt.